44. Bahamisk såghaj

Mina ord är födda ur uttråkan. Livet snurrar så snabbt, när jag inte är hos mormor. Klockan är elva och alla har gått och lagt sej utom jag. Det är nästan så att jag hör avlägsna ropen från stockholmsnatten hela vägen hit. Sopranos på tvåan kan inte överrösta. Jag har tur att det är sopranos på tvåan för här finns bara ettan och tvåan.
Jag vågar inte gå på toa för min morbrors dator stängs av om man inte är aktiv vid den. Så jag håller mej aktiv, skriver på min lilla blogg. Hej blöggissen, jag har saknat dej min lilla bäbis. Det har hänt så galet mycketmycketmycket. Jag har ingen aning. Men när var senast jag hade det?

Sommaren hitils har varit 1 dag lång. Den dagen var regnig, men jag hann träffa en idol. Som jag skänkte mina sista ciggaretter till, och kände mej mycket uppskattad. Resten av sommaren kommer inte vara seg, sömnig, eller regning. Jag kommer vara brun och smal och rolig och snygg i håret. Och gå hand i hand med honom, och hämta Olivia efter hennes jobb och låta henne bjuda mej på öl för hennes nyförtjänta pengar. Och träffa Bea, Victor, Klara, och Oscar som inte kan smitta mej eftesom jag är immun mot körtelfeber, och Maria, som ska hjälpa mej fixa fler skrapsår, och min flock, och Nora och vara svart och svår och säga härreguuud ofta. Och ta med mina flickor ut i skärgården. Och gå långa backiga svettiga promenader med Linn i italen. Och krama sönder Julia när hon äntligen kommer hem från tre veckors arbete. Och låta henne bjuda mej på öl i solen för hennes nyförtjänta pengar. Och inte behöva några egna pengar, för jag kommer inte ha några.