Vi åkte buss ihop. Trötta i kroppen av skidåkning och trötta i huvudet av att ha legat i meterhögasnön och skrattat tills man inte fick luft. Vi sov i en klump. Varmt tillsammans, alla luktade lika mycket svett och vi tog varandras tröjor och jackor som kuddar. Och jag tänkte att oj vad jag har dregel på handen. Och att det finns nog inget bättre än att vara del av en klump.
Isånnafall möligtvis att märka hur bra det man har blivit på snowboard och bara swhaswhaswha tar alla svängar alla branter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar