söndag 24 oktober 2010

53. Stornosig haj

När dröm har blivit vardag så att man inte riktigt har vett att njuta av det har man nog anledning att vara både rädd och orolig.

fredag 22 oktober 2010

52. Vitnoshaj

Det har snöat men det är okej. Jag kan ta det. Jag har varma jackor och plattar jag luggen är jag snygg i mössa också.
 Men snälla vinden, blås inte så hårt på mej. Jag vill inte böja mej fram när jag går. Jag vill gå med ryggen rak och är det inte för halt vill jag ta några danssteg på vägen till tunnelbanan. Så snälla vinden blås inte så hårt på mej. Snälla vintern fall inte ner altför hårt. Jag är inte stark nog nu. Och jag vill att dom ska titta på mej och tänka cool najs tuff stark stark stark. Ni försör, ok?

Men det är okej. Jag sätter på mej raggsockorna. Kanske ler lite också.

söndag 17 oktober 2010

51. Afrikansk fenkatthaj

Det brukade vara stökigt i förrådet. Men mamma och pappa har städat det nu. Planerat in när containern ska komma och släng och städat och radat upp det som är kvar. Som att vi rensar bort allt som är jobbigt och fult, som att nämen här hos oss ska det vara perfekt ju. Dimma ner lamporna så det ser sofistikerat ut. Som att dom tystnar när jag velar och virrar, som att dom suckar när som ser min röra. Men jag är ju hajen, virvelvinden, jag vill ha kläder på golvet och hångla med främlingar.
Men jag har ju bra betyg. Så jag får plats ändå.
Det var ju tur.

lördag 16 oktober 2010

Min mintgröna tröja är hetl svart. Av ditt bortgråtna smink. Men det är okej för du måste ju vara den finaste männniskan jag någinsin stött på. Olivia du är min bästa kompis.

fredag 8 oktober 2010

49. Silkeshaj

Vet du vad jag vill göra? Jag vill flytta långtlångtbort. Vara borta länge, kanske ett år. Inte säga till förens tre dagar innan, föresten, jag flyttar till regnskogen på söndag. Inte för att jag inte älskar det här, men bara för att jag vill att folk ska vakna dagen efter och inte kunna sätta fingret på vad som har hänt. "Hon bara virrvlade bort igen" ska dom tänka. "Det fanns inget som kunde rå på henne" och dom går ut och tar en promenad i höstsolen, men det känns inte riktigt som förut. Och sen blir det som att man pausat. Tills en dag bara står jag där igen. Brun och solblekt och rufsig och lite skrapsårig. Men vacker och dom känner att dom aldrig kan rå på mej men bara vill vill vill att jag ska stanna jättenära.